hemma

I förmiddags fick jag äntligen träffa mitt Sydafrika igen. Efter att ha väntat en halvtimme på Silke och Rodney så var vi snart på väg ut mot bushen! Kul att träffa de båda, men kände nästan direkt en lättnad över att Rodney flyttat från gården. De kommer inte så mycket muntra ord ut från den munnen. Väl framme på Bambelela stod all personal och väntade eftersom vi hade ett släp fyllt med mat, till aporna, som skulle lastas av. Trots att jag känner några sen tidigare så infann sig känslan här-står-jag-och bara-står-tittar-vad-ska-jag-göra?! Det är ganska många här just nu, kanske ca15 pers. Jag kommer inte ihåg namnet på någon av de som jag inte träffat förr men det får ge sig med tiden.

Gården är sig lik, rutinerna är ungefär de samma verkar det som. Massa nya apor jag inte träffat förr. Inte så många "pinkfaces" (ungar) just nu så vi får se om jag får någon att ha hos mig på nätterna. Temperaturen idag har varit mellan 25-35 grader, lite regn och lite blixtrar.

Så var det då mötet med "min" Sarafina. Hon är numera tillsammans med en ganska stor grupp som inte längre har så mycket kontakt med oss människor eftersom att de om något år ska släppa ut, tillbaka, till sin naturliga natur. Lienki fick peka ut vem Sarafina var, jag kunde knappt känna igen henne. Vi gick inte in i inhägnaden så jag stod vid stängslet och kallade på henne. Hon satt någon meter ifrån och åt av frukt på marken. Lienki förklarade att hon ignorerade mig för att hon minns att jag lämnat henne. Efter en stund kom hon i alla fall fram till mig men tittade åt ett annat håll. Lienke tror att nästa gång eller gången efter det jag går förbi så kommer Sarafina ge med sig och komma fram. Hon måste först visa att hon inte är glad för att jag lämnade henne. Det känns verkligen ledsamt att jag svikit henne, jag vill bara gå in och lyfta upp henne. Men kändes ändå fint att hon kom fram och lät mig röra henne lite genom stängslet. Ska försöka ta foto på henne senare, vid tillfälle.

Ett annat kärt återseende var med aporna i Handicap camp. Det har visserligen flyttat in lite nya apor där men Aapstert, som jag brukade ge epilepsimedicin till, är fortfarande kvar och tillgiven som alltid.

I morgon ska jag sätta mig inne i Kindergarten, känner mig sugen att börja leka!
Här ett foto genom stängslet med en unge jag inte träffat förr men som gärna vill hänga med mig en stund.

God natt!