gott slut

Hoppas ni alla är upptagna med festligheter ikväll!
Här har solen lyst hela dagen men alldeles nyss regnade det en del så lägerelden vi tänk tända ikväll får bli en annan kväll. Musik, spel och bubbel har utlovats däremot. Kvällen till ära har jag klätt mig i rena kläder.
Eftersom jag kliver upp 5.30 varje morgon så kämpar jag med att hålla mig vaken till 00.00. Vem jag ska kyssa vid tolvslaget är givet! 

gissa djuret

Idag har det varit en ganska hektisk dag. Hela morgonen, även när jag städade inne i Handicap Camp, hade jag Matti hängandes på mig eftersom han bara skrek när jag försökte lämna honom i Kindergarten. På eftermiddagen kom det ett gäng nya apor till gården, två av dessa är blinda/gravt synskadade och skulle därför in till Handicap Camp. Därför fick jag och en volontär från Holland (Bruno), som också sköter den inhägnaden ibland, introducera de nya aporna till deras nya hem. De var båda livrädda. Den ena höll sig nere på marken och tryckte under en trädstam och den andra klättrade runt högst upp på stängslet. Det blev inga stora fighter så jag tror att det kommer gå bra för dem där inne. 

 Förutom de nya aporna kom det ett annat djur hit som behöver omvårdnad. De tar tydligen emot vilka djur som helst verkar det som. Kan ni gissa vad detta är för ett djur? Den är bara några dagar eller någon vecka gammal.

Nu vet jag hur man lägger upp videoklipp på bloggen. Dock tar det evigheter med Bambelelas slöa internet men jag ska försöka lägga upp de som blev fel sist. 

Tänk att detta kan bli vardag. Sessi, vår Kudo på gården, går omkring precis utanför huset. En Kudo är en typ av antilop. Några kanske känner igen henne från förra gången, hon har varit här ganska länge men är fri att gå när hon vill. Antar att det känns tryggt att hänga här och veta att det alltid finns mat.

Juholt på besök

Idag när jag gick in till Capuchinaporna satt Håkan Juholt redan där, gissa om jag blev överraskad! Han låg och grubblade vid en sten, antar att han har en del att fundera på. Jag tyckte det såg lite illa ut där han låg så jag satte honom upp men lät han sedan vara. Såg förresten idag att svenska språket berikats med ännu ett ord; Juholtare, dvs när man säger något lite förhastat som man sedan måste ta tillbaka. Känns som ett ord vi väntat länge på. Äntligen!
När jag satt inne hos Coco och Zac rörde det sig plötsligt i busken i närheten och jag såg något lurvigt, det var ett gäng ekorrar på besök för att sno åt sig lite mat. Trodde först det var en lurvig orm, man vet ju aldrig vad som kan gömma sig i bushen. 

Matti har haft fullt upp inne i Kindergarten med de andra monstren så han somnade direkt efter Nappy hour (namnet på proceduren då de minsta får en blöja på sig). Jag trodde faktiskt att han dog, för han somnade så plötsligt, men hjärtat slog på som vanligt. Känner redan att det kan bli väldigt tufft att lämna gården om två veckor, titta så fin!!

småbarnsåren..ni vet hur det är

Det blev inte mycket sömn natten till idag. Matti sov dock gott hela natten men inte jag. Jag somnade sent trots att jag var dödstrött och sen vaknade jag flera gånger under natten för att ge honom mjölk och för att se till honom. Han somnade tidigt igår och vaknade väldigt tidigt i morse, vid 5-tiden. Så ni småbarnsföräldrar, säg inte att jag inte vet hur det är :-)

Dagen började verkligen inte bra och jag kände mig ganska låg hela förmiddagen. Förutom att jag knappt sov något så välte jag ner en syltburk i köket när jag skulle göra lite kaffe för att piggna till. Sen gick jag ifrån Matti när han skrev efter mig vilket tydligen var fel fick jag veta efteråt. Men dagen blev bättre. Jag har varit inne med Matti hela dagen nästan för att vi ska knyta an. Vi har varit inne tillsammans med några andra pinkfaces. 

För en stund sedan drack han mjölk och nu sover han, liggandes vid mitt huvud. Förstår inte att han lyckas somna, det är säkert 28 grader i vårt rum. Det kanske är det som är den stora skillnaden mellan apan och människan...

Här är två bilder på Pumba, vårtsvinet. Han är pytteliten och jätterolig. Springer omkring på ett konstigt sätt och leker en del med hundarna. En volontär från England ser till honom dygnet runt och ser till att han får i sig vätska. Det var två babyvårtsvin tidigare men en dog för ett par veckor sen. 

Nkawu Ma

Idag har jag blivit en Nkawu Ma (apsurrogatmamma) för andra gången i mitt liv! Första gången var för två år sen, då tog jag hand om Sarafina om nätterna, nu har jag fått en liten pojke att dela säng med. Låt mig presentera ; Matti!!

Jag har döpt honom efter Mattias (min bästa vän) som har varit här på en kort visit förra gången och stormtrivdes inne i Kindergarten. Hade det varit en tjej hade hon fått heta Eva efter min systerdotter. Matti är ca 12 veckor och kom hit idag, hans mamma sköts till döds för ca 1 månad sedan. Strax efter kl 19 sov han äntligen efter att ha lekt massor med några andra ungar här. Jag hoppas han kommer sova gott i natt, antar att det kan ta några dagar innan vi knyter an till varandra helt och hållet. I kväll har han skrikit lite efter sin förra ägare, men det känns som att det kommer gå bra framöver. Min rumskamrat Amy kommer troligtvis ta hand om honom efter jag åkt, hon stannar lite längre än jag. 

Här (t.v) är en bild från tidigare idag när jag var inne hos de allra minsta, bilden får tala för sig självt.

aj aj aj

Idag ser jag ut som en gris, eller snarare en polkagris. Jag var tydligen inte så noga när jag smorde in mig med solkräm igår. Kommentarerna har haglat över mig idag, de ska nog få se så småningom..
Det har varit en helt vanlig dag idag, ge djuren mat, kratta gården, "barnvakt" i kindergarten, passa Coco och Zac och städ. Gick förbi Sarafina som genast kom fram och tryckte sig mot stängslet så jag kunde klia henne. (bilden till höger.)


På gården rör sig en hel del "vilda" apor också, dem kan man hitta lite överallt.


Precis som förra gången jag var här så märks det att Bambelela är sin egna lilla värld. Det är nästan som att leva i en Hänt Extra-tidning. Det gäller att hålla sig uppdaterad om vem som har bråkat med vem om vad, vem som är ihop med vem och vem den har flirtat med vem vid sidan av. Så mycket drama :-)

Just i kväll verkar flera av de som bestämmer här vara på lite dåligt humör av massa olika anledningar tror jag, för säkerhets skull stanna jag och Amy (min rumskompis från Nya Zeeland) inne på vårt rum. Vi väntar med spänning på att vår tredje rumskamrat kommer in sen och berättar ifall det hänt något nytt! 

Christmas day

Det finns en tomte! Jag önskade mig sol och den kom!

Lunchtimmen spenderade jag därför på gräset utanför volontärhuset. Jag har givetvis bränt mig, det räknade jag med, men jag räknade inte med att bränna mig så fult som jag gjort. Jag ser helt galen ut nu, fläckig. Antar att det är ett problem jag inte får så många sympatier för av er hemma i Sverige dock..


Dagen har varit strålande på fler sätt än bara solens närvaro. Det har varit en ganska lugn dag som jag tillbringat i handicap ccamp, kindergarten och hos zac och coco. På kvällen åt vi en härlig julmiddag med kalkon, ris, sötpotatis och annat gott och för någon timme sen var det presentutdelning. Jag fick godis och ett gosedjur föreställande en apa såklart :-)


När jag var inne och kliade Aapstert på magen, som alltid, så hände det jag alltid är lite orolig för, Aapstert fick ett epilepsianfall. Förra gången jag var här blev jag vittne till ett så denna gång förstod jag ganska tidigt vad som var på gång. Vi satt på en stor trästock en bit upp från marken. Han lutade mot mig när han plötsligt satte sig rakt upp och huvudet rörde sig i cirkelrörelse, det var då jag förstod vad som höll på att hända så jag grep tag i honom och lyfte honom ner till marken. Jag bad en annan volontär också komma in för att hjälpa mig. Hon höll i hans kropp och jag i hans armar så han kunde se mig när han vaknade till. Han skakade häftigt under tiden jag pratade lugnt med honom. Det kom massa fradga ur hans mun och jag hann tänka att han kanske dör, men efter kanske ca 45 sek var det över. Då gick han iväg och det tog ett litet tag innan man kunde se att han var sig själv igen. Lyckligtvis händer detta väldigt sällan, så jag hoppas han slipper fler anfall på länge.

zac-en nyfunnen vän

Julafton. Här firar man julen den 25e, så i morgon blir det fest hoppas jag.
Det har regnat hela natten och det regnar fortfarande.. Får vara glad över att det i alla fall inte är kallt ute. Trots regnet så har det varit en fantastisk dag!!
Idag fick jag träffa Zac och Coco, de är inga Vervets som de andra aporna utan Capuchin. Det är en ras som lever i Sydamerika. De har kommit till Sydafrika för att vara någons husdjur..och senare har ägaren blivit påkommen och aporna hamnat här. Zac kommer gärna fram och leker. De använder sin svans som en extra arm eller extra ben. Zac la sin svans om min nacke och hängde ned mot min mage, kul djur!


Idag har jag suttit barnvakt, inne i huvudhuset, till de två yngsta ungarna här. Med dem busar man, ger dem mat och agerar uppvärmd säng till dem. Här är ett litet klipp på hur det kan se ut.

Gick bort till Sarafinas inhägnad idag igen. Hon bor i utkanten på gården så vanligtvis går man inte förbi där så ofta. Hon satt och åt, som alltid, när jag kom. Efter ett tag hoppade hon upp på en pinne nära stängslet där jag stod. Hon fortsatte äta men lät mig klia henne på ryggen. Vid ett tillfälle stack hon ut en bit av ansiktet så jag kunde pussa henne, men hon pussade inte tillbaka. Känns underbart att hon börja mjukna. Helt otroligt att hon fortfarande känner igen mig. 

på tu man hand

Har tillbringat största delen av dagen i Handicap Camp idag. Aapstert, som jag skrivit mycket om förra gången, är nog den mest kärvänliga apan här. Under hela tiden jag var där inne så antingen satt han på mig eller väldigt nära så han kunde lägga en hand eller fot på mig. Bjuder här nedan på ett lite klipp från vår mysstund, på tu man hand.

hemma

I förmiddags fick jag äntligen träffa mitt Sydafrika igen. Efter att ha väntat en halvtimme på Silke och Rodney så var vi snart på väg ut mot bushen! Kul att träffa de båda, men kände nästan direkt en lättnad över att Rodney flyttat från gården. De kommer inte så mycket muntra ord ut från den munnen. Väl framme på Bambelela stod all personal och väntade eftersom vi hade ett släp fyllt med mat, till aporna, som skulle lastas av. Trots att jag känner några sen tidigare så infann sig känslan här-står-jag-och bara-står-tittar-vad-ska-jag-göra?! Det är ganska många här just nu, kanske ca15 pers. Jag kommer inte ihåg namnet på någon av de som jag inte träffat förr men det får ge sig med tiden.

Gården är sig lik, rutinerna är ungefär de samma verkar det som. Massa nya apor jag inte träffat förr. Inte så många "pinkfaces" (ungar) just nu så vi får se om jag får någon att ha hos mig på nätterna. Temperaturen idag har varit mellan 25-35 grader, lite regn och lite blixtrar.

Så var det då mötet med "min" Sarafina. Hon är numera tillsammans med en ganska stor grupp som inte längre har så mycket kontakt med oss människor eftersom att de om något år ska släppa ut, tillbaka, till sin naturliga natur. Lienki fick peka ut vem Sarafina var, jag kunde knappt känna igen henne. Vi gick inte in i inhägnaden så jag stod vid stängslet och kallade på henne. Hon satt någon meter ifrån och åt av frukt på marken. Lienki förklarade att hon ignorerade mig för att hon minns att jag lämnat henne. Efter en stund kom hon i alla fall fram till mig men tittade åt ett annat håll. Lienke tror att nästa gång eller gången efter det jag går förbi så kommer Sarafina ge med sig och komma fram. Hon måste först visa att hon inte är glad för att jag lämnade henne. Det känns verkligen ledsamt att jag svikit henne, jag vill bara gå in och lyfta upp henne. Men kändes ändå fint att hon kom fram och lät mig röra henne lite genom stängslet. Ska försöka ta foto på henne senare, vid tillfälle.

Ett annat kärt återseende var med aporna i Handicap camp. Det har visserligen flyttat in lite nya apor där men Aapstert, som jag brukade ge epilepsimedicin till, är fortfarande kvar och tillgiven som alltid.

I morgon ska jag sätta mig inne i Kindergarten, känner mig sugen att börja leka!
Här ett foto genom stängslet med en unge jag inte träffat förr men som gärna vill hänga med mig en stund.

God natt!

världens längsta dag

Så är jag äntligen på Arlanda efter en evig väntan. Blandade känslor att vara här. På senare tid har jag blivit så nervös inför säkerhetskontrollen, tror alltid att jag ska bli haffad och vägrad att lämna landet. Dumma amerikanska ambassaden och dumma lilla fickkniv, jag glömde i väska, på Kastrup innan avgång. Inte så konstigt att man blir skakis efter det. Men nu är jag vid gaten och känner mig ganska säker på att jag ska få åka med planet! Misstänker att det inte blir mycket sova i natt, då är det viktigt att ha med sig bra saker i handbagaget. Ser framför mig mig själv som en Mr Bean, jag fäller ner flygstolsbordet, ställer upp min burk med nötter, blåser upp min kudde, och fram med korsordet samtidigt som jag tittar på filmen de visar. Ska bli riktigt mysigt det här!!

Återresan

Idag är det dan före dan före dan före dan före doppardan och dan före resdan.
I morgon kl. 19.35 lyfter planet från Arlanda och tar sikte mot Zurich, där jag byter till nattflyget mot Johannesburg, Sydafrika. Jag är framme på torsdag 10.40. 
Den här resan bokades i all hast för bara någon månad sen. Sen dess har jag inte tänkt så mycket mer på det förrän för bara några dagar sen då det slog mig att det snart är dags. Idag har jag börjat känna av resfebern lite. Till skillnad från förra gången vet jag dock lite mer om vad som väntar mig. Ändå är det svårt att bestämma sig för vad som ska packas med..
Snart snart får jag hålla en apa i famnen igen, till dess får jag nöja mig med mina apor hemma på väggen.