Det är inte lätt att hålla sig vaken till midnatt när man går upp 5.30 varje morgon. Efter att jag gjort mig lite i ordning igår gick jag direkt och la mig, ställde klockan på 23.50. Det var en stjärnklar natt, jag har aldrig sett så många stjärnor från någon annan plats som jag gör här, på Bambelela. Jag brydde mig inte ens om att skåla i något. Jag kysste Matti vid tolvslaget och sen tog jag en suddig bild och sen gick jag direkt i säng utan att passera gå.Om 9 dagar åker jag hem och det känns ganska bra så. Vissa saker här kommer aldrig förändras och det gör mig lite trött på det här stället. Vädret och aporna är det absolut bästa här men de som styr och ställer här har jag inte så mycket för. De har en förmåga att få en att känna sig lite borta. Man vet aldrig om man gör det rätta. Tur det är trevliga volontärer här i alla fall.
Tog just ett foto av ett häftigt moln. Enlig några här så betyder det tydligen att det är storm där. Molnet liksom klättrar uppåt.
Slutligen en bild på hur det ser ut när jag slår upp ögonen om morgnarna.
Hej från ett vintrigt dalarna i snö.
SvaraRaderaHär sover vi länge men tiden du går upp känns bekant. Härlig o en ovanlig bild från ett 12-slag. Antar att fyrverkerierna var få precis som i Öje.Molnet ser häftigt men farligt ut.
Kram mamman