fröken struts och jag

Vi är många på farmen nu men inom bara några dagar kommer de flesta lämna livet på Bambelela. Flera av dem har varit här i flera månader. Alla verkar glada att få komma härifrån, de är missnöjda med hur allt har sköts från ägarnas håll. En stor fördel som jag har är att jag är volontär, många här är här som studenter vilket betyder att man betala mycket mindre men har då inte lika många förmåner som volontärerna. T ex måste studenterna jobba, vi volontärer får vägra att göra vissa saker om vi inte vill. Som volontär får man också använda poolen hur mycket man vill vilket studenterna inte får.
Hur som helst så trivs jag i alla fall jättebra än så länge men man vet ju aldrig hur man känner det när det närmar sig hemresedagen.

Idag har vi burit strutsar! Vi flyttade deras bur som tidigare stod på torrt, hårt gräs till ett bättre ställe med godare gräs. Tur att de är så dumma att de inte fattar att om de skulle hugga mot mig så skulle jag släppa på en gång :) Det gäller bara att ta ett stadigt tag om benen så sitter de fast.

Här nedan är en bild på Essi!

Hon är ett tamt djur som går omkring bland oss på gården. Henne får man gärna klappa. Har glömt vad de säger att det är för ett djur och dessutom vet jag inte vad det svenska ordet för det djuret är. Någon som vet? Hon är hög som en häst nästan och har vertikala streck på kroppen för att synas mindre i naturen och därmed öka chansen att slippa bli ett byte för lejonen.

Kvällen avslutades framför lägerelden, utanför volontärhuset, under en stjärnklar himmel. Underbart!